Svenska hockeylegender
Skulle vilja ha lite förslag på svenska hockeylegender. Vem eller vilka är de största, roligaste eller mest minnesvärda? Antalet landskamper, mål eller assists spelar, tycker jag, ingen roll.Så, bloggläsare eller kollektivmedlem, bomba med alternativ genom att kommentera.
Oj, men från det att jag började intressera mig för hockey på 80-talet, så får jag säga Ulf Samuelsson framför allt, tätt följd av Mats Näslund och Håkan Loob. De var klart heta i NHL. Pelle L kommer jag ihåg lite grann, dock mest när han dog så klart. Men eftersom jag är yngst i syskonskara och då per automatik blev målvakt på landhockeyplan, så var jag alltid Pelle. Till och med när han hade dött. Lite makabert faktiskt.
Bra svar Mats!
För mig började det när jag var fem-sex år typ och var med syrran och kollade på någon FBK-juniormatch (hennes kille spelade där). Jag sprang mest omkring på läktaren - satte mig och pratade med lite folk och så. Efter matcher berättade syrran att det var Loob, B-Å Gustavsson och Rundqvist. Jag tyckte att det var så sjukt stort. Så den trion har alltid en speciell plats i hockeyhjärtat.
Jag har förresten rastat Anders "Masken" Carlssons föräldrars hund. Jag tror det var när han spelade i NHL eller precis hade kommit därifrån, så han var lite speciell för mig också. Lite "jag mötte Lassie" va?
Jag funderade vidare lite grann - Ingen-Seger-Utan-Greger förtjänar fan legendstatus också...
Ulf och Kjell Samuelsson, Niklas Lidström och så vill jag bara säga...även om han absolut inte är svensk...Ray Bourque (eller hur fan han nu stavar...)
Har ju en viss förkärle för backar. Utan ett bra försvar så kan aldrig en fjolla som Loob göra det han gjorde. (BTW....DIF-klacken hade fan rätt!)
I vår familj var det lite annorlunda när det gällde positionerna i laget...tre målisar ocn en artonde-man:)
Tobbe, förresten. Hur går det med tillökningen i familjen?
